En najs promenix

Torsdag... men helgdag... ledig... Vad göra med ledig tid??? Jag valde att ta mig en lång skön rask promenad. Vädergudarna lovade ingen sol men inte heller regn så jag drog på mig mina promenadkläder och tryckte på mig Hard Rock-kepan från Las Vegas och stolpade iväg.

(Den kepan köpte jag egentligen åt Anneli när jag var i Vegas för 10 år sen men den har jag "stulit" tillbaka... He he...)

Gick med bestämda steg ner mot Brommaplan och följde sen Bergslagsvägen förbi T-banestationerna i Åkeshov och Ängbyplan. Framme vid Islandstorget svängde jag upp mot Blackeberg och knallade vidare förbi camping- och badplatsen vid Södra Ängby. Framme vid Nockebyhov svängde jag ner på Drottningholmsvägen och var snart framme vid Brommaplan igen. Det lät väl som en lagom sväng en ledig dag!?! Det tyckte iallafall jag när jag teoretiskt la upp den innanför pannbenet första gången.

Kan meddela att den turen tog nästan 2 timmar. Men det kändes skönt när jag gick de sista 5 minutrarna i den lååånga seeega tålamodskrävande uppförsbacken. Man känner sig liksom ganska nöjd med sig själv. Kroppen känns som om den fått en enklare uppvärmning inför nåt maraton... Ända tills man kommer innanför dörren... Då uppstår ett helt annat fenomen...

Kroppen blir liksom ståendes innanför ytterdörren eftersom benen totalvägrar att gå en enda meter till. Hjärnan skriker: "Ta av dig dojjorna och kasta dig på närmaste säng!!!) Men benen bara står där medan armarna geléaktigt försöker att ta av vindjackan i nåt som ser ut som plågsamt ultrarapid.

Hur fan kan man bli trött i armarna utav att vara ute och gå???

Hur som helst så lyckades jag till och med ta mig in i duschen också. Men det gick fan inte fort. Det har gått 3 timmar nu sen jag kom tillbaka från min ledig-dags-promenad och benen känns som uppumpade trästockar. Nu har ju jag visserligen ingen som helst aning om hur sånt egentligen känns men om det skulle kännas på något vis så tror jag att det är precis så som mina ben känns just nu.

Tror inte att det blir nån promenad i morgon. Jag överlåter det beslutet till benen och dom säger: GLÖM DET!!! Så då gör jag det tills benen också har glömt och SEN... tar jag en ny promenad.

Puzz & Kramiz