Var inställd på den promenad som mina ben nu hade glömt... trodde jag ja... Ha ha, sa mina ben och så satte vi oss i bilen och gasade längst ut på Värmdö.
Jösses... Trodde jag verkligen att jag skulle vara ensam där ute... en söndag när solfan e knallgul mot en snuskigt blå himmel! Jamen lycka till!
Jag tog ett kort snack med mina ben som jag ansåg vara boven i dramat och lurat oss ända dit. Vi vill ju kunna skrutta runt och plåta najsiga vyer... typ... och då ingår inga människor i mina planer.
Ok... så vi åkte till andra sidan stan istället. M a o till mina barndoms trakter... Järfälla... Svängde in vid brukshundsklubben i Tånglöt. Parkerade och traskade ca 2,5km till Översjön. Det var lite folk där också men ingen som var i vägen för min kamera. Fick mig några härliga bilder och x-antal energikickar.
Å just som jag står där och mår som bäst så sjunger Frank Ådahl i mina öron... (har ju såklart min Walkman när jag är ute å promenixar. Det är väl ingen som tror att jag går överdrivet många metrar utan musik i mina öron?!)... Anyway... Dags att leva, dags att andas... sjöng han. Jo, just då kände jag mig extremt levande där jag satt på en klippa och andades in luften från skog och sjö... Himla najs! Jag skickade glatt ett MMS och tog sen en rask promenad tillbaka till bilen igen.
Och nu har hon duschat och konstaterat att blåsorna på tårna har förökat sig. Många plåster blir det... Shit happens! I morgon är det måndag. Åter till Strix. Ska bli kul att höra allt senaste bus som har hänt. Hi hi...
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar